Från Landvetter Göteborg till Pudong Shanghai

Imorgon börjar vår resa till Shanghai. Det här är en av mina sista hälsningar till er i Sverige:

Jag kommer tillbaka, så glöm inte bort mig är ni snälla. Skaffa er ett skype-konto och ring mig så ofta ni bara kan, men glöm inte att ta hänsyn till tidsskillnaden (finns klocka i högerspalten på bloggen). Att ni besöker bloggen gör mig varm i hjärtat så fortsätt gärna med det. Jag kommer sakna er ALLA och ser mycket fram emot återträffarna när jag kommer hem.

Nu flyr jag landet och flyttar hemifrån. Puss och kram vi hörs på andra sidan!

Hur känns det?

Om exakt en vecka sitter jag på planet till Shanghai - vilket är helt sinnessjukt egentligen. Frågan jag får hela tiden nu är "hur känns det?" så jag tänkte reda ut detta.

Jo, det känns. Men exakt hur skiftar och tillvaron är som en berg-och-dalbana. Jag är konstant stressad och har nog upptäckt 14 nya finnar inom loppet av 2 dagar. Helvetet har brutit löst och jag citerar ordagrant vad jag sa till mamma igår:

"Jag vill seriöst ta tag i en hals och strypa den. Långsamt. Såhär."

Med händerna formade jag ett O och krampade och skakade dom effektfullt. Jag tänkte att en demonstration av min mening skulle leda till ökad medkänsla och förståelse. Olyckligtvis tittade mamma bara tomt på mig och gick därifrån.

Det är en helt ny situation jag ställt mig själv själv inför: detta är den största utmaning jag antagit hittills. Förberedelserna har tärt på mig och jag känner mig bara hemskt trött just nu. På något sätt slutar allt med att man är klar i sista sekunden - hur förberedd man än tror sig vara. Men förhoppningsvis får jag nya krafter över helgen. För oavsett hur nere jag än är just nu så finns den där längtan inne i mig nånstans. Den som bara väntar på att äventyret ska börja.

Shanghai alltså. Min framtida hemstad.

Bilder från Kinaresan i mars 2013

Rummen är bokade

Att Sverige faktiskt inte ligger vid medelhavet börjar göra sig påmint nu när kylan tränger sig in under tunna jackor. Nu när regnet inte längre är sommarvarmt och nu när kvällarna snabbt blir bitande kalla. Det känns samtidigt i allt jag gör som att tiden för nästa kapitel i livet, även den, smyger sig på. Tiden att lämna detta är nu. Och det känns så rätt. Jag har haft en fantastisk sommar men som nu lider mot sitt slut. Skimmer i molnen och glitter i sjön fick avsluta det som en gång var men som inte längre är.

I natt bokade vi våra rum. De är belägna på campus och är små studentrum med sovrum, balkong, toalett och gemensamt kök. Sängramarna är dock inte i bambu. Och även om det hade varit coolt med en egen panda, får man inte förvara en sådan på rummet. Tror det har med brandsäkerheten att göra. Vi har sett till att boka rummen på samma våning. Närmare bestämt nr 16 i huvudbyggnaden - en storslagen utsikt väntas. Det känns konstigt detta. Jag har en bostad i Kina!

Det är detta jag älskar med livet: alla dessa kontraster. Först sitter man i en båt och spejar ut över en glittring sjö i sommar-Sverige, sen helt plötsligt står man på sin balkong och blickar ut över gatorna i storstads-Shanghai.

16 dagar kvar.

Yngern, Nykvarn