Hur känns det?

Om exakt en vecka sitter jag på planet till Shanghai - vilket är helt sinnessjukt egentligen. Frågan jag får hela tiden nu är "hur känns det?" så jag tänkte reda ut detta.

Jo, det känns. Men exakt hur skiftar och tillvaron är som en berg-och-dalbana. Jag är konstant stressad och har nog upptäckt 14 nya finnar inom loppet av 2 dagar. Helvetet har brutit löst och jag citerar ordagrant vad jag sa till mamma igår:

"Jag vill seriöst ta tag i en hals och strypa den. Långsamt. Såhär."

Med händerna formade jag ett O och krampade och skakade dom effektfullt. Jag tänkte att en demonstration av min mening skulle leda till ökad medkänsla och förståelse. Olyckligtvis tittade mamma bara tomt på mig och gick därifrån.

Det är en helt ny situation jag ställt mig själv själv inför: detta är den största utmaning jag antagit hittills. Förberedelserna har tärt på mig och jag känner mig bara hemskt trött just nu. På något sätt slutar allt med att man är klar i sista sekunden - hur förberedd man än tror sig vara. Men förhoppningsvis får jag nya krafter över helgen. För oavsett hur nere jag än är just nu så finns den där längtan inne i mig nånstans. Den som bara väntar på att äventyret ska börja.

Shanghai alltså. Min framtida hemstad.

Bilder från Kinaresan i mars 2013